lördag 5 december 2009

Löftet

Jag fick liksom en känsla och en bild av hur jag sitter på arbetsintervju och min arbetsgivare börjar tala om att han läst min blogg. Så jag klickade på deleteknappen. Det har varit ett genomgående tema i mitt liv. "Äh, nu skiter jag i det här." eller "Jag kan inte" eller "Jag vet inte" eller "Jag är ju helt värdelös."
JAG HAR FÅTT NOG AV ATT SLÅ PÅ MIG SJÄLV!

Så efter som jag vill att allt ska hända nu på en gång så avger jag mitt nyårslöfte här och nu.

Jag ska inte sluta äta godis. Jag ska inte sluta röka. Jag ska däremot, efter bästa förmåga sluta behandla mig själv som skit. Jag lovar att jag ska vara snäll mot mig själv.

Det är det bästa nyårslöfte jag kan komma på. För jag tror mig veta att det är så mycket som ingår i just det. Genom att vara snäll mot mig själv hittar jag en större vilja att hjälpa andra. Genom att tro att jag har en plats precis som alla andra och att jag har något att tillföra kan jag kanske våga säga det där som jag ville säga, jag kanske vågar sträcka ut handen till någon annan och faktiskt tro att jag kan vara till hjälp och vara ett stöd för en annan människa.
Jag kanske till och med slutar röka på köpet eftersom jag börjar värdesätta mina lungor. För är det inte så? Jag skulle aldrig tala till någon annan på det sättet som jag talar till mig själv på.

Tacksamhet och att hjälpa andra

Jag vet att det redan är sagt av andra. Motståndare till Jantelagen och Mia Törnbloms skara av fans. Och när jag skriver det känner jag liksom ett litet sting av den stora svarta skammen.
Men vet du vad? Det skiter jag i.