Jag tycker att det är jobbigt att vara här och jag är ledsen ganska ofta. Men helt fantastiskt är att jag skrattar igen och det var länge sedan jag skrattade på det här sättet. Det är ett sådant skratt som spritter i hela kroppen, ett skratt som liksom skrattar av sig självt. Det är inte ett sådant där skratt som tystnar innan det ens rullat över kanten på läpparna.

Och så somnade jag mitt på dagen också för någon vecka sedan. Det var över ett år sedan jag hade ro nog i kroppen att göra det.

Och nu är jag hungrig hela tiden.

Och jag kan bli rörd.

Och oj, vad tacksam jag är.