Idag föll det en man ner i asfalten och låg där och var alldeles vit och stilla. Och vattenpölarna omkring honom. Och de som bara gick förbi. Och de som bara hjälpte till. Jag blev rädd, åt på min äckliga sevenelevenmacka och frågade om allt var okej.
Jag hoppas att det gick bra.
Antagligen inte.

Har tappat bort min tillit.

Sen åkte jag tunnelbana med Sunnali.

Dagarna går men jag känner mig bara ännu mer vilsen.

Tur att jag inte har tappat bort mitt hopp.