Jag längtar hem till mig själv.
Jag vill vara med i matchen.
Jag tänker inte längre skämmas,
för att jag är jag.
Jag vill göra något mer av mitt liv.
Jag vill hellre dö levande än att leva som en död.
Jag vill ge mig själv det bästa jag har att ge mig.
Jag ska bo i hela mig.
Jag vill kunna stå upprätt och se rakt fram.
Jag vill äntligen bli fri.
Jag vill andas djupt och tänka stort.
Jag vill bli älskad och jag vill älska.


(från boken skamfilad av Göran Larsson)

Alltså jag läste det för några dagar sen och redan är denna text hur viktig som helst för mig. Även om den är lite corny så säger den allt, den berättar hur det känns att vilja bli fri från skammen.
Och det vill jag också och jag är på väg.

Nu sitter jag på Kungsholmen och fattar inte riktigt vad som hände. Allt gick så fort och nu bor jag plötsligt i Stockholm. Men jag känner mig lycklig trots att staden låter som ett monster och trots att jag för det mesta vandrar omkring bland törnen av betong.