fredag 26 november 2010

Det farligaste som finns

Selma vilade huvudet tungt mot skumgummimadrassen. Runt omkring henne dansade dammkorn i luften. Solen silades genom persiennerna och skapade ränder på de gulnade tapeterna. Selmas hår låg slappt och fett mot ett solkigt örngott.
Här låg krossade chips som fläckvis skapade transparenta områden på bomullslakanen.
Ihopknycklade colaburkar och intorkat kaffespill på golvet.

Vårat liv började likna ett ras, en ruin. Vår vänskap var en stilla suck, en melankolisk utandning.
Skuldkänslor gnagde i mig när jag tänkte på det. Men jag kunde inte låta bli att tycka att det var skönt att hennes ticks och impulsiva stönanden hade upphört.
Jag förstod att det inte skulle vara mycket kvar av hennes liv i slutändan. Min trettonåriga hjärna förstod faktiskt sådana saker.

I skolan hade fröken sagt att THC var "det farligaste som finns." Selma tittade slött ut genom fönstret. Bakom hennes äckliga lugg hängde hennes ögonlock på halvstång. Selma skrattade inte ens med resten av klassen när fröken sa:

- THC lagras i hjärnans fettvävnader. Hasch är extremt farligt, man kan få psykoser! Det var faktiskt en man som efter flera års haschmissbruk trodde att han var en apelsin. Och ja, nu sitter han väl på en psykavdelning någonstans och är rädd för att bli skalad.

Kristian svarade med att hoppa upp från sin plats och springa omkring med armarna flaxandes medan han skrek "Skala mig inte! Snälla skala mig inte!"
Hela klassen var syrebristsömniga. Våra trettonåriga hjärnor var trötta efter en timmes föreläsning.
Vi kiknade i bänkarna, blev högröda i ansiktet. Fröken insåg sitt misstag och avbröt lektionen.

En vecka senare hade sju stycken från klass 6B på Bergaskolan provat att röka hasch, trots att ingen av dem ens druckit alkohol eller rökt cigaretter förut.
Och nästa måndag tisslades och tasslades det i korridorerna om att hasch inte var så farligt som fröken sa. Ingen hade blivit rädd för att bli skalad.

Selma var inte med i någon av diskussionerna på rasterna. Och på lektionerna satt hon nedrökt och tittade ut genom fönstret.

På kvartssamtalet sa fröken till Selmas mamma att "Selma är så lugn och stilla, hon har verkligen gjort framsteg."