fredag 11 december 2009

ect etc...

Alltså vad konstigt att 45.000 människor i Sverige får ECT-behandling, varje år. Och man vet liksom inte om det och det finns egentligen ingen särskild lagstiftning om det. Jag blir ledsen när jag ser det. Tänk att förlora stora delar av sitt liv, sina minnen. Vad är människan utan sina minnen?
Och sedan tänker jag på ett av mina då jag var 15 år och blev tillfrågad ifall jag var intresserad av att prova ECT-behandling eftersom inget annat verkade fungera, eftersom jag aldrig mådde bättre.
Men alltså tänk om jag hade sagt ja? Tänk om min mamma inte råkat vara en bra mamma och sagt ja?

Hur kan man överhuvudtaget föreslå en så drastisk behandlingsmetod för en 15-åring utan att ens ställt en diagnos?
Kan man verkligen göra så med så pass unga människor? Har hjärnan ens växt klart då?
Jag mådde ju bara dåligt.

Jag hade helt glömt bort det här. Tycker att det är otäckt. Och sedan skäms jag lite. Men vad fan ska jag skämmas för? Dagens psykvård är ju för fan pinsam. Känns som jag aldrig kommer att sluta vara arg för det.

Och sedan tänker jag på att jag vill skriva om glada saker men jag är inte på det humöret när det är så här mörkt. Jag tycker om att sitta inne (lagomt mycket) och orka vara upprörd över världen och hur det ser ut. Det är ganska nytt för mig just nu.
Känns så härligt att vara brydd igen.

Usch vilka mörka tider i äckligt vita rum som alltid gör sig extra påminnt under hösten.